• Fri frakt från 599kr
  • 4.7 på Trustpilot
kvinnor snushistoria

Kvinnans roll i den svenska snushistorien

Vilken är kvinnans roll i svenska snushistorien? Vad tjänade man som kvinna på tobaksfält och i fabrik? Och har det någonsin funnits en kvinnlig snusfabrikör? WikiSnus ville förstå hur verkligheten för kvinnorna på tobaksodlingarna och i snusfabrikerna såg ut under svensk snustillverknings storhetstid. Vi kontaktade Johanna Tengblad, museikoordinator på Snus- och Tändsticksmuseum som arbetar med att levandegöra det svenska snusets historia.


Vilken roll har kvinnor haft i snushistorien? 

Kvinnor har haft en betydande del av svensk snushistoria. Trots att kvinnor inte har varit den konsumentgrupp som snusat mest, borträknat 1600- och 1700-talets svenska adels- och hovslivskvinnor som använde mycket luktsnus, har kvinnor haft en betydande roll i produktionen. Det odlades en himla massa tobak i Sverige, främst under 1700–1800-talet. I mitten av 1700-talet var mer än hälften av all tobak som användes i tobakstillverkningen svenskodlad och det fanns odlingar i 72 svenska och 12 finska städer. Tobaksodling ansågs vara ett traditionellt kvinnoyrke.  

När tobaksfabrikerna kring sekelskiftet maskinerades alltmer blev maskinbiträde ett vanligt yrke bland kvinnor och kvinnor kom därför att dominera tobaksfabrikerna.


kvinnor snushistoria

Kvinnor på tobaksodling


Vilken typ av jobb hade kvinnor i snus- och tobaksproduktion? Fanns det något kvinnor inte fick göra?

kvinnor snushistoria

Arbetare Clary Persson vid råtobaksbalar, monopolets råtobakslager

Som sagt var skötseln av tobaksodlingar ett traditionellt kvinnoyrke i Sverige. Medan männen oftast ägde marken, med vissa undantag, och förberedde jorden var det de kvinnliga arbetarnas roll att ta hand om odlingen av tobak, från frö till färdig tobaksbunt, vilka i sin tur såldes vidare till fabrikörerna.  

Ofta såg man det som mannens roll att ansvara för de hantverksmässiga sysslorna i tobaksproduktionen. Cigarr-rullning är ett exempel på syssla som man ansåg att endast män kunde klara av. Även om det fanns undantag var de vanligaste sysslorna för kvinnorna i fabrikerna att hantera råtobaken, paketering samt hantering av produktionsmaskiner. 

Vilka var kvinnorna som arbetade på snusfabriker och tobaksodlingar? Hur såg dessa kvinnors vardag ut? Hur levde de och vad tjänade det?  

I tobaksodlingarna var det många kvinnor som arbetsvandrade till Stockholm under sommarhalvåret för att få jobb, många ifrån Småland och Dalarna. Detta var såklart kvinnor som behövde pengarna – trots att det inte var storkovan man tjänade direkt. År 1888 jobbade arbeterskorna vid Engströms tobaksland i Stockholm från sex på morgonen till åtta på kvällen måndag-fredag. På lördagarna slutade de ”redan” klockan sex på kvällen. Lönen var på omkring en krona om dagen, vilket motsvarar ungefär 75 kronor i dagens penningvärde. 

1919, samma år som Sveriges riksdag införde åtta timmars arbetsdag, började 22-åriga Elise Berndt från Färnebo i Värmland arbeta som maskinbiträde för AB Svenska Tobaksmonopolet. Elise var då en av 4481 kvinnliga arbetare på företaget. Antalet manliga arbetare samma år var 1218. Som nyanställd kvinna hade hon en timlön på 49 öre sitt första år, vilket motsvarar 10 kronor i dagens penningvärde. De nyanställda manliga kollegorna tjänade i stället 86 öre i timmen, motsvarande 17.56 kronor idag. Elise var en av de arbetare som tillhandahölls en lägenhet invid monopolets lokaler på Rosenlundsgatan där hon bodde livet ut. Hon förblev ogift och dog 1966.


kvinnor snushistoria

Elise Berndt från Färnebo hade en timlön på 49 öre sitt första år

Har det någonsin funnits en kvinnlig snustillverkare? 

kvinnor snushistoria

Sophia Wilhelmina Möller, snusfabrikör

När lagen om näringsfrihet kom 1864 förändras arbetsmarknaden och möjligheten till eget företagandet för kvinnor markant. I alla fall för ogifta kvinnor. Kvinnor har i praktiken både kunna arbetat och driva företag innan lagen sjösattes. Som änka hade de dock större frihet i jämförelse med gifta kvinnor att försörja sig genom eget företagande. En av alla dessa kvinnor var Sophia Wilhelmina Möller. 

Sophia föddes 1805 och fadern var tobaksfabrikör i Kalmar. När han dog fick både Sophia och hennes ett år äldre syster börja arbeta i tobaksfabriken för att bidra till familjens försörjning. De var då 9 och 10 år gamla. 

Hennes syster Charlotta startade en egen snus- och tobaksfabrik 1834, som nybliven änka efter en sjökapten, för att försörja sig och familjens barn. Fabriken var framgångsrik, inte minst tack vare ett uppskattat snusrecept, som hon ärvt efter morfadern. 

Sophia Wilhelmina gifte sig med den 40 år äldre sockermästaren Johan Henrick Möller (Müller). När maken dog hade Sophia fyra minderåriga barn att försörja. Liksom sin syster valde hon att ansöka om att få starta en snus- och kardusfabrik vilket också beviljades 1846. 

När Sophia Wilhelmina Möller dör 1888 bär hon titeln fabrikör.

Om Snus- och Tändsticksmuseum

Snus- och Tändsticksmuseum är ett industri- och kulturhistoriskt museum som ur ett kulturarvsperspektiv berättar om svenska snus- och tändstickshistorien. Museet grundades 1938 och år 1965 flyttades museet till Djurgården i Stockholm, varifrån du kan besöka museet idag. 

Vill du lära dig mer om snusets eller tändstickans historia? Besök gärna Snus- och Tändsticksmuseum på Skansen och lär dig mer!